På spaning med Sweco

Sweco vill bidra till ett arbetssätt där cirkulära blir det normala och nyproducerat det avvikande som behöver motiveras, säger Amanda Borneke.

Efterfrågan på cirkularitet ökar. Att 48 svenska kommuner (och Örebro är en av dem) ska vara klimatneutrala till år 2030 är något som driver på omställningen. Att cirkulera byggmaterial är en knäckfråga för att klara det. När man river byggnaderna i dag omvandlas de oftast till avfall och klimatutsläpp.

Cirkularitet i Sverige och omvärlden

Amanda Borneke gör ett svep över rapporter och lagstiftning som alla pekar mot cirkulariet:

70% av de börsnoterade bolagen i Sverige uppger att de förväntar sig att deras konkurrenter kommer att utveckla signifikanta cirkulära förmågor de närmsta fem åren enligt Circular economy outlook, 2024.

Europakommissionen har en ambition om att EU ska bli världens första cirkulära region, med ett cirkularitetsindex på 24% till år 2030. Mer än 500 lagförslag har beslutats hittills inom EU:s gröna giv Fitfor55 samt Clean industrial deal.

Det gäller att företag och verksamheter får till rutiner för lagbevakning och lagefterlevnad, för att vara beredda på den cirkulära omställning som håller på att ske inom Europa.

Från hinder till möjligheter

Några vanliga hinder som diskuteras på materialmässor runt om i landet kan delas upp i några återkommande teman: garantier, inventering, samordning, logistik samt ekonomiska incitament.

Sweco var processledare för arbetsgruppen Återbruksmarknad inom Region Stockholm att ta fram svar på tal för branschens vanligaste återbruksmyter. Amanda delar med sig av listan.

Branschen hjälps åt med att ta fram gemensamma guider, AF-texter och materialspecifika vägledningar. Sweco publicerar löpande, och mycket finns att hämta gratis i under biblioteket hos Centrum för cirkulärt byggande.

Morgondagens materialägare

Vem i byggkedjan som är den givna ”materialägaren”, har skiftat i Sverige ungefär vartannat decennium. Rivarna var först ut och sedan var det byggföretagens tur. Nu är vi inne i en era där fastighetsägare ser sig som de givna materialägaren, och det är oftast den typen av aktörer som är ägare till återbrukshubbar eller beställer materialinventeringar.

Amanda Borneke tror att nästa givna materialägaren snarare kommer vara tillverkarna. Hon resonerar:

Det kommer snart bli materialbrist för vissa specifika material och enda sättet för materialtillverkarna att garantera att få ett konstant inflöde av råvaror till sin  produktion, kommer vara att ha krav på återtagande för de produkterna som de själva säljer.

Blickar vi ännu längre fram tror inte Amanda att materialet kommer byta ägare på samma sätt som den gör idag.

Tänk er en affärsmodell där materialtillverkare hyr ut byggmaterialet. Exempelvis en byggkonstruktion. När det är dags för konstruktionen att flyttas eller tas ner, är det tillverkaren av konstruktionen som får tillbaka materialet, testar och kvalitetssäkrar det, för att hyra ut den igen till en ny aktör.

Tanken är spännande. Men vad är egentligen skillnaden på att hyra en dörrmiljö eller att streama musik istället för att köpa en skiva?